[navigera]

PRESS & MEDIA

MER OM MIG

PRIVAT

HEM

JUST NU: DRÖM JOBB
SOM MIN ASSISTENT inkl
sökes 2 deltid, 2 vikarier. (WOW-PCA JOB) -->

_______________

 

 

PRESSMEDDELANDE

2005-08-12

Hornstull, Södermalm, Stockholm

Peter Cederholm

0708-10 79 44

peter@cederholm.net

 PRESSMEDDELANDE

 12 augusti 2005

 

Stadsdelen Hindrade min Rehabilitering

Maria Gamla stans stadsdelsnämnd anmäld till Handikappombudsmannen HO.

- Stadsdelen har diskriminerat mig genom att omöjliggöra rehabilitering av min arbetsskada, och dessutom agerat kränkande. Det säger Peter Cederholm, som bor på Hornstull och är rullstolsburen sen en arbetsskada 98-09-17. Han har nu anmält saken till HO – se Independent Livings hemsida http://www.independentliving.org/ho/diskriminering_maria_gamla_stans_stadsdel_gota_ark__stockholm_2005-06-01.html.

 Till följd av ett av landstinget kraftigt felbehandlat benbrott i samband med en arbetsskada 98-09-17 sitter jag i rullstol. Benbrottet har ej ännu kunnat rehabiliteras pga stadsdelens olika diskriminerande avslagsbeslut.

Konsekvensen för mig är bl a utanförskap i samhället och från arbetsmarknaden - en tragisk illustration av Sveriges problem med världens största sjukskrivning och förtidspensionering. Jag har mot min vilja tvångsförtidspensionerats fr o m juni 2005 eftersom att Försäkringskassan anser min rehab tagit för lång tid, vilket alltså till stor del beror på stadsdelens diskriminerande avslagsbeslut:

1. Stadsdelen har sedan 2002 vägrat mig assistans enligt LSS trots att ADL-utredning våren 2002 påvisade klart behov därav. Först april 2005 fick jag assistans, och först nu – 7 år efter arbetsskadan – kan jag få löpande hjälp med den dagliga träning jag skulle behövt redan 1998. Alla med förmåga till logiskt tänkande begriper att det är mycket svårare att rehabiliteras efter 7 år i rullstol än om jag fått rehab från början!

2. Kakan krymper. Stadsdelen har gjort ont värre genom att från och med våren 2003 till våren 2005 – två (2) år - minska det bistånd jag fick med två tredjedelar till endast en tredjedel av de timmar hemtjänst jag fick fram tills våren 2003. Detta trots att jag sedan våren 2002 tillhört LSS personkrets och därför enligt lag borde ha åtnjutit goda levnadsvillkor. Att stadsdelen gjort denna nedskärning torde bero på budgetproblem som resulterar i diskriminerande lagvidriga försämringar. Att stadsdelen i lag är förbjuden att ange pengaproblem som skäl för avslag förringar ej faktum att kakan krymper så att bl a kakbiten till handikappade blir mindre och mindre och diskrimineringen ökar.

3. Vidare har stadsdelen förvägrat mig riksfärdtjänst – vilket även det motverkar min rehabilitering; exempelvis kan jag utan sådan riksfärdtjänst inte vid t ex besök hos släkt o vänner eller vid sommarsemester ta med den specialträningscykel min läkare i samråd med landstinget vill att jag ska använda dagligen, en cykel som är ett livsviktigt hjälpmedel för mig för att iaf bibehålla nuvarande funktionsförmåga och fungera så självständigt som möjligt i min vardag; en cykel som jag därför fått av hjälpmedelscentralen.

4. Trots att jag i sken av bl a ovan (samt annan kränkande behandling) försökt få byta handläggare under två års tid har jag förnekats detta av stadsdelen.

Därför:

Jag kräver att Handikappombudsmannen utreder ärendet.

Jag kräver att Handikappombudsmannen anmäler denna diskriminering till de som överser stadsdelen.

Jag kräver att Handikappombudsmannen samt stadens funktionshindersombudsman får befogenhet – att tvärtemot vad som idag är fallet – även granska om individer blir diskriminerade av myndigheter (inte bara privata företag)!

Jag kräver att stadsdelarna (stadsdelsnämnderna och –förvaltningarna) avskaffas så man slipper få sämre bistånd enbart beroende på vilken sida av Västerbron man råkar ha oturen att bo på (läs: eftersom Maria Gamla stans stadsdel har sämre ekonomi än de flesta andra stadsdelar får man där sämre bistånd – dvs. man diskrimineras jämfört med andra stadsdelar).

Jag kräver att utsugningsskatten (läs: vanligen felaktigt kallad ’utjämningsskatt’) avskaffas – utsugningsskatten gör att Stockholm sugs ut på (ökande antal) miljarder kronor flera år som gör att Stockholm därmed får ett underskott och därför tvingas skära ned mer och ha ännu sämre bistånd än de regioner man betalar utsugningen till!

Jag kräver att den drabbade ska kunna få skadestånd vid bristande rehabilitering och diskriminering/felbehandling av myndigheter. Så är det utomlands, och så borde det även vara i Sverige om vi ska komma åt problemen med våra världshögsta sjukskrivningar och förtidspensioneringar.

Jag bor på Södermalm (Hornstull) och engagerade mig politiskt i valet 2002 pga mitt missnöje med hur kakan krymper i Sverige, och lämnar ut mitt namn nedan eftersom jag som kommunpolitiker i Stockholms stad är en offentlig person som på detta sätt hoppas åstadkomma en förändring i Sverige där samma parti vunnit 15 av 17 efterkrigsval: Bifogar nedan två olika brev med bön om hjälp jag skrivit 2005 (15 sidor!) och 2003 till olika berörda instanser gällande problemet med AVSAKNAD av (löpande) adekvat rehabilitering som orsakas av att de tre aktörerna (kommun, landsting och försäkringskassa) ej samarbetar utan alltför ofta direkt motarbetar varandra:

Stockholm 2005-03-05:

INLEDNING
TÄNK DIG IN i detta: Du älskar Sverige, med sin underbart rena och friska natur, okonstlade människor samt det faktum att välfärden, inklusive sjukvård och omsorg, är bäst i världen. Ingen, oavsett uppväxt eller inkomst, ska behöva vara fattig eller sjuk. Sverige är bäst och mest jämlikt helt enkelt. Detta inte minst tack vare de unikt duktiga politikerna som styr med sin rättvisepolitik – det har du själv sett på TV nyheterna i hela ditt liv.
Du har personlig erfarenhet av hur det är att sedan 20-års åldern upptäcka dig ha ett ärftligt neurologiskt handikapp ('friedreichs ataxi' se Socialstyrelsens hemsida www.sos.se – sök på ’ataxi’). Vid 28 år råkar du därutöver ut för en arbetsskada på jobbet (blir påsprungen med följden illa brutet ben), får den grymt felbehandlad, du får varken riktig medicinsk rehab eller arbetsrehab. Du märker hur alla myndigheter (försäkringskassan, kommunen och landstinget) ej samverkar utan tvärtom ömsom motarbetar varandra, ömsom skyller på varandra.
HUR ÅREN RUSAR IVÄG utan att du får adekvat hjälp, trots att du först ber snällt med mössan i hand, och när det ej alls funkar till slut tvingas 'kriga på' i alla möjliga riktningar. Myndigheternas kvarnar mal på, utsugningsskatten (det som felaktigt kallas utjämningsskatt) gör att Stockholm tvingas ge massa miljarder till andra trots att Stockholm därmed får underskott i ekonomin och tvingas skära ned än hårdare än andra. Samtidigt som hela Sveriges kaka krymper vilket föranleder nedskärningar på bred front i samhället vars instanser tvingas tävla i att avhända sig ansvar och göromål (läs: mindre kakbitar till dem som behöver sådana inkusive de offentliganställda som förtjänar högre löner - beroende på att politikerna skrämmer iväg de som kunde skapat kakväxt; LO håller med i sin s.k. skattebasutredning). Du sitter med en uppsjö ärenden i olika domstolsinstanser (länsrätt-kammarrätt - regeringsrätt) i ett långsamt nedbrytande skeende som förstås av alla som läst Kafkas bok 'Processen'.
DU TÄNKER ALLT OFTARE att önskat läge vore istället att myndigheterna (försäkringskassan, kommunen och landstinget) samarbetade! Att en ansvarig tillsattes med myndighetsöverskridande befogenheter då någon t ex fick en arbetsskada. Att denne ansvarige hade uppgiften att ofördröjligen tillhandahålla adekvat bistånd/assistens/rehabilitering/hjälp/kontakter/information så att den skadade snarast kunde återgå i arbete. Att denne ansvarige kunde ’poola pengarna i vården’ så att resurserna koordinerades och därmed utnyttjades mer effektivt. Detta koordinerade grepp torde minska såväl sjukskrivnings- och förtidspensionsepidemin, samtidigt som skattepengarna skulle ge väsentligt mer resultat eftersom dagens långsamhet istället ökar kostnader och långtidssjukskrivningarna/ förtidspensioneringarna.
EN DAG LÄSER DU OM Robertsfors kommun som har kommit dit bl. a. Stockholm borde gå. Robertsfors har nämligen gått en bit på rätt väg (se bifogad artikel ur Kommunaktuellt nr 24, den 28 Augusti 2003 – BILAGA 0). I Robertsfors kallar man sådan ovannämnd ansvarig för ”hälsoförbund”. Hälsoförbundet koordinerar pengarna från kommun och landsting i all äldreomsorg, handikappvård, skolhälsovård, primärvård, vård vid sjukhus, läkemedel och hälsoarbete. Nästa steg för kloka Robertsfors, tänker du, vore att även poola in pengarna från försäkringskassan i ”hälsoförbundet”!
I VÄNTAN PÅ ROBERTSFORS SPÅRET - en väntan på ’Godot’? - ansöker du (Peter Cederholm) som sagt retroaktivt (läs: så långt tillbaks i tiden som möjligt, dvs fr o m juli 2004 då väl din handikappersättning sänktes och då även förhållandena förändrades i form av 20% höjd hyra mm) om maximal handikappersättning (postades i början av februari innevarande år).

BAKGRUND
Framtill min arbetsskada september 1998 jobbade jag mer än heltid som konsult på Öhrlings PwC. Jag gick med kryckor före arbetsskadan. Därefter blev mitt brutna ben kraftigt felbehandlat (fastställt av PSR)och bl a 40 grader felvinklat, och jag blev därför i praktiken rullstolsburen. Dock jobbade jag i fyra (4) år avsevärt mer än min neurologläkare (överläkare docent Åke Sidén vid Huddinge som är en av landets främsta experter på mitt handikapp). Jag var då endast delvis sjukskriven i olika utsträckning. Min läkare tyckte jag borde sjukskrivas mer, men då ej relevant medicinsk rehab tillhandahölls valde jag att jobba mer än läkaren ville.

2002 enades dock jag och läkaren om att jag förtjänade att få minst 6 månanders sammanhängande relevant löpande medicinsk rehab, och därefter fokusera på att åter träna upp förmågan att ånyo gå med kryckkäppar. Att jag fick söka upp sådan rehab med ljus och lykta, och se till att kunna få möjlighet att genomföra densamma. Trots hårda anstängningar har detta de gångna tre (3) åren ännu ej kunnat genomföras (även om jag vet precis vad som skulle behövas och ansökt därom: daglig assistens att gåträna med gåbord/rollator kombinerat med regeglbundna kombinationen av motomed, qigong, mantra-yoga, taklyftsele med trappmaskin/crosstrainer, varma bad i utsträckt läge samt statisk träning med aktiv stark hjälp på riktigt gym).

Jag har bl.a. fått avslagen ansökan om LSS assistens sedan 2002, läkarstyrkt nödvändig motomedanvändning sommaren 2003 och senaste dryga halvåret stoppat av kommunen som bl a avslagit riksfärdtjänst för medtagande av nödvändigt hjälpmedel, avslagen temperaturnormalisering, sedan 2003 helt utan medicinska skäl långt mer än halverat hemtjänsttimmarna (minskat med 2/3 till 1/3) mm elände som ej alls stämmer med den bild av Sverige jag hade och alldeles för många fortfarande har.

FÖRKLARANDE TEXT TILL BIFOGADE DOKUMENT – TILL STÖD FÖR YRKANDENA OM ERSÄTTNING FÖR MERKOSTNADER
Bilaga 1 – Skrivelse 2002-10-09 från docent, överläkare Åke Sidén, neurologiska klini-ken, Huddinge Universitetssjukhus
Till styrkande att ingen (varken Landsting, kommun eller försäkringskassan) ens drygt fyra (4) år efter arbetsskadan tillhandahållit riktig rehab. Cederholm och läkaren söker rätt medicinsk rehab för arbetsskadan med det rimliga målet att få optimal träning för att snarast återfå förmåga till gång med kryckkäppar. (Cederholm gick med kryckkäppar och hade aldrig rullstol före arbetsskadan 1998-09-17, men oskäligt lång väntan på riktig rehab inkl. evig väntan på assistens med rehab – sittandes i (undermålig) rullstol! - gör givetvis att målet blir allt svårare och mer tidskrävande att uppnå. Försäkringskassans ’rehabansvarige’ Margareta Helander ombads under åren att hjälpa till med att snabba upp denna process eftersom kassans mål rimligen borde vara att minimera perioden Cederholm är sjukskriven / väntar på riktig rehab. Men Helander avhändade sig detta helt med motiveringen att försäkringskassan i just Stockholm endast handhar arbetsrehab.)

Bilaga 2 – Skrivelse 2002-07-23 från leg läkare Anne Bergman, klinisk genetik, Karolinska sjukhuset.
Till styrkande att Cederholm har Friedreichs Ataxi, styrkt av två av varandra helt oberoende tester utförda i London respektive Uppsala med många år sinsemellan.

Bilaga 3 – Dokument 2001-11-27 från Södra Stockholms sjukvårdsområde samt strax därefter från Frösunda center (2 sidor tillsamans)
Till styrkande att Cederholm deltog i rehabkurs 2,5v jan. 2002 i huvudsyfte att lära sig rullstolsteknik av personer i liknande situation (för första gången på drygt tre (>3!) år sedan Cederholm blev rullstolsburen till följd av det av PSR/Landstingens gemensamma försäkringskassa etablerat felbehandlade benbrottet/arbetsskadan 98-09-17) omgiven. Det konstaterades att Cederholms rullstol var helt fel, och således fick Cederholm även delta i samma rehab 1 år senare, i januari 2003. Dessvärre hade då varken den assistens Cederholm sökt medgivits, inte heller hade riktig sitteknisk utvärdering gjorts (sådan fick Cederholm först nyligen 2005 på hjälpmedelcentralen) men genomförde rehabkursen jan 2003 med bara något bättre rullstol än föregående år men utan assistens (läs: rehab blev därför ej optimal, utan assistens kunde heller ej gåträning bedrivas i skälig omfattning). Trots allt detta uppnåddes väldig stora motoriska förbättringar som även är mätbara under båda de korta rehabkurserna, t ex kraftigt ökad sträcka kan gå med rollator (från 5-10 meter till 60 meter), ökad kondis och snabbare rulltid med rollator (2,5 minuter snabbare på 1km) osv. Trots att det således är etablerat (se intyg 2003-04-28) att stora motoriska framsteg kan fås för Cederholm även under väldigt korta perioder, fås (fortfarande 2005!) inte nödvändig löpande rehab hemma (trots rejält ’krigande’ under flera år från Cederholm som ringt runt, mailat faxat alla inkl. Försäkringskassan, Kommunen, Landsting osv., så de fina förbättringarna kan ej ens bibehållas! (Därav läkarintygen om behov av rehab mm. Ytterligare bevisning med många papper kan inges om så krävs, exempelvis 8-sidigt fax 2003-05-20 från Cederrholm som tillsändes alla myndigheter med inledningen ”Är man sjuk blir man allt sjukare av att försöka bli friskare”.)

Bilaga 4 – Intyg 2003-04-28 från docent, överläkare Åke Sidén, neurologiska klini-ken, Huddinge Universitetssjukhus
Till styrkande att Cederholm av medicinska skäl omgående måste få riktig rehab (för att nå målet att ånyo gå med kryckkäppar eller i alla fall bli skäligt återställd), vilket dags datum efter drygt sex-och-ett-halvt (>6,5!) år efter arbetsskadan ännu ej erhållits (de motoriska framstegen är ovannämnd förbättring erhållen vid kombikurs i Frösundas regi). Vill man minska sjukskrivningar på riktigt ger man rätt rehab! Livskvalitén, socialt umgänge samt arbetsmarknaden är avsevärt bättre om man går med kryckor istället för sitter i rullstol!

Bilaga 5 – Skrivelse 2002-06-03 från docent, överläkare Åke Sidén, neurologiska kliniken, Huddinge Universitetssjukhus
Till styrkande att Cederholms tillstånds försämras då riktig rehab ej erhålles löpande.

Bilaga 6 (3 sidor) – Inköpsunderlag 2005-02-24 trappmaskin
Till styrkande att Cederholm haft merkostnaden inköp Abilica Trappmaskin 7500 kr inkl moms. Att detta är en merkostnad framgår av kombinationen av läkarintygen häri och vikten av riktig löpande rehab för att bibehålla fuunktionsnivån för att kunna fungera maximalt självständigt i vardagen. Den mångåriga väntan på riktig (löpande) rehab styrkt i hela dena ansökan om handikappersättning medför behov av att kombinationen trappmaskin/crosstrainer och taklyft, en kombination som varken finns på Humlegården, Frösunda/Rehabstation Stockholm, Huddinge sjukhus fysioklinik, PUFFA (där man dessutom bara får träna en dag / v och det bara dagtid onsdagar) eller andra ställen där dessutom träning måste ske dagtid och återgång i arbete motverkas därmed. Vanliga människor kan träna på vanliga gym. Cederholm MÅSTE få upp cirkulation/genomblödning/balans/ koordination och således är detta en merkostnad.

Bilaga 7 – Brev 2003-03-13 från företaget som tillverkar motomed – en specialcykel för rehab av neurologiskt handikappade
Till styrkande att Tysklands försäkringskassa (Krankenkasse) ger motomed (hjälpmedelsnummer 32.06.01.0003 i deras system) till patienter (med neurologiskt handikapp) så att de kan träna hemma utanför arbetstid för att ge bättre vård/minska sjukskrivningar/minska förtidspensioneringar/öka återgång i arbete.

Bilaga 8 – Intyg 2003-10-10 från docent, överläkare Åke Sidén, neurologiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge till Beställarkontor Vård, landstinget.
Till styrkande att Cederholm behöver en motomed (det är den som avses i intyget) som en del i erhållande av riktig rehab. (Då Cederholm på egen hand upptäckt att sådan specialcykel för neurologiska åkommor finns, frågade han sin sjukgymnast om att tillllgå sådan men blev skriftligen meddelad att sån ej finns ens på hjälpmedelcentralen, hennes skrivelse inges om så önskas. Vill ej belasta ansökan med ännu fler dokument initialt. Cederholm och läkaren fick sedermera efter år av ’krigande’ landstinget att via hjälpmedelcentralen förse Cederholm med detta nödvändiga hjälpmedel. Men först efter det att Cederholm upptäckt att neurologiska patienter i Tyskland FÅR sådan maskin av tyska försäkringskassan (!) eftersom tyskarna fattar det Sverige uppenbarligen inte begriper: sjukskrivningarna (och förtidspensioneringarna!) minskar och arbetsförmågan ökar om patienterna kan bedriva riktig funktionsbibehållande träning hemma utanför arbetstiden. Först när Cederholm ställde obekväma frågor typ ”så BKV/landstinget erkänner att Tyskland har bättre rehabvård än Sverige?” fick Cederholm ett OK vilket i långa förlängningen ledde till erhållandet av motomeden.

Bilaga 8 – nyansökan 2004-11-29 från Peter Cederholm till kommunen om att iaf få hem motomeden. Svar på ansökan har ej kommit ens i skrivande stund (2005-03-09 dvs ca tre-och-en-halv (3,5!) månad senare.
Till styrkande att Cederholm förhindras använda ovannämnd motomed i ett drygt halvår pga kommunen motarbetar landstinget genom att varken bevilja temperaturnormalisering eller riksfärdtjänst (läs: kommunen omöjliggör användandet av den utrustning landstinget sent omsider medgett). Cederholm ansökte även om riksfärdtjänst för motomeden långt tidigare men fick avslag. Ärendet är överklagat och ligger nu hos regeringsrätten. Tiden rusar iväg och Cederholm förnekades riktig rehab i ett halvår med motomed. Hade varit längre period, men precis före nyår körde Cederholms svåger upp motomeden till Cederholm i Stockholm, mot ersättning (läs: merkostnad). Men Cederholm avvaktar med spänning kommunens svar eftersom ett bifall kan återanvändas och ett avslag överklagas.

Bilaga 10 – Intyg 2004-09-13 från leg neurologisk sjukgymnast Marie Ahlgren, Akleja sjukgymnastik (har intygats muntligen sedan våren 2001 då Akleja förskrev detta)
Till styrkande att merkostnader föreligger för att Cederholm, som en del i riktig (löpande) rehab, behöver statisk kontraktionsstyrkesträning (en metod som bygger snabb explosiv styra utan att nämnvärt bryta ned muskler/nerver/nervfästen – styrkan behövs vid förlyttningar samt för att motverka benskörhet som kommer av rullstolssittande mm), med aktiv träningshjälp av stark person på riktigt fullt utrustat gym (inkl. kompletta benmaskiner som t ex ej finns på PUFFA, Akleja osv). Cederholm har nekats sådan träningshjälp av landstinget, trots att skattebetalarna bara skulle betala drygt 400 kr/60 min för en timmes optimal rehab med proffspersonal (personlig tränare) jämfört med minst 900 kr/ 40 min med sjukgymnast där rätt utrustning saknas!

Bilaga 11 – Intyg 2005-01-26 från docent, överläkare Åke Sidén, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge
Till styrkande att Cederholm för riktig rehab behöver varma bad i utsträckt läge. (Till detta behövs assistens och/eller adekvat badkarslösning vilket ej erhållits någotdera – se nedan.)

Bilaga 12 – Intyg 2003-04-28 från docent, överläkare Åke Sidén, neurologiska kliniken, Huddinge Universitetssjukhus
Till styrkande att Cederholm av medicinska skäl måste ha en lagom omgivningstemperatur som varken får vara för varm eller för kall.

Bilaga 13 – Intyg 2003-11-14 från hemvårdschef Hanna Kostman, Finskt seniorboende (levererar hemtjänst till Cederholm).
Till styrkande att Cederholms bostad (som i övrigt är anpassad), inte har lagom omgivningstemperatur - även med alla fönster på vid gavel och flera lösa fläktar på, under månaderna maj t o m september är oacceptabelt varm att ens vistas i även för fullt friska personer som saknar Cederholms medicinskt styrkta behov av lagom omgivningstemperatur.

Bilaga 14 – Intyg 2005-01-26 från docent, överläkare Åke Sidén, neurologiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge.
Till styrkande att – tvärtemot länsrättens domskäl/avslagsmotivering - ingen läkare kan förskriva specifika tekniska lösningar utan endast styrka det medicinska behovet av lagom omgivningstemperatur. (Läs: stadens och länsrättens avslagsmotivering gällande temperaturnormalisering är alltså fel, kammarrätten inser detta och har därför medgett prövningstillstånd, avgörandet lär väl dock enligt mig dröja minst ett halvår från nu... Sedan ska lämplig lösning upphandlas och installeras...)

Bilaga 15 – Bostadsanpassningsansökan 2002-09-23 från Peter Cederholm
Till styrkande att Cederholm av att Cederholm fortfarande efter drygt två-och-ett-halvt år (>2,5 år!) ej fått bostaden temperaturnormaliserad och att detta lär dröja minst ytterligare ett halvår om det någonsin sker.

SUMMERING BILAGOR OVAN: För riktig rehab krävs i Cederholms fall åtminstone regelbunden kombination av att i temperaturnormaliserad miljö kunna nyttja allt av motomed viva 2, taklyft med crosstrainer & trappmaskin, statisk styrketräning på riktigt gym med stark aktiv proffshjälp samt varma bad i utsträckt läge. Trots oskäligt mycket nedlagd möda har detta efter drygt sex-och-ett-halvt år (>6,5 år!) efter arbetsskadan 98-09-16 ej ännu uppnåtts – och klockan tickar! Detta (avsaknaden av riktig rehab) orsakar av lätt insedda skäl massa merkostnader för alla, försvårar rehabilitering, kräver psykologiskt utmattande processande mot myndigheter, förlänger sjukskrivningen och försenar återgång i arbete. Ett ineffektivt byråkratiskt inkompetent slöseri med skattebetalarnas pengar som bryter ned istället för att bygga upp!


DIVERSE BILAGOR
Bilaga 16 – Email 2004-05-03 från leg arbetsterapeut Gunilla Cröde Widsell, råd och stöd verksamheten, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge.
Till styrkande att Cederholm haft och har merkostnader för diverse småhjälpmedel samt fritidshjälpmedel. (Nedskärningar på bred front, kakan krymper, man får betala allt mer själv, d.v.s. merkostnaderna för handikappade ökar och livskvaliteten minskar.)

Bilaga 17 – Email 2004-08-24 från VAST Center
Till styrkande att Cederholm haft merkostnader för omvårdnad av grundläggande behov, rehabilitering och assistens i Indien om 19 800 kr för en månads fr.o.m. 13 oktober 2004. Cederholm fick mycket av den assistens han sökt om i Stockholm sedan slutet av 2001 men ännu ej fått i mars 2005. Cederholm fick hjälp med daglig gåträning med sitt medhavda gåbord, fick hjälp med flertalet grundläggande behov inklusive att bli duschad, tvättad och schamponerad dagligen, påklädning, komma i rullstol med rätt dyna, mat lagad, framställd och finfördelad, diskning, städning, tvätt, ärenden mm mm. Dessutom fick Cederholm dagligen drygt två timmars massage med varm olja etc. I flera andra länder (t ex Tyskland) får man friskvård och alternativmedicin. Här har Cederholm även fått den omvårdnad han hittills förvägras i Sverige. Att ej godkänna detta som merkostnad är att erkänna att Sverige har långt sämre sjukvård än t ex Tyskland m.fl. EU-länder.

Bilaga 18 (2 sidor) – Fakturor avseende juristhjälp från Neurologiskt handikappades riksförbund
Till styrkande att Cederholm har merkostnader för att driva alla överklaganden som framtvingas av myndigheternas (kommun, försäkringskassa, landstings) ökande nedskärningar beroende på att de ej har pengar till att bekosta det bistånd lagen föreskriver. Värst drabbat är Stockholms landsting och kommun, vilka diskrimineras av utsugningsskatten (felaktigt benämnd utjämningsskatt) som innebär att Stockholm tvingas ge miljarder till andra regioner så att Stockholm därmed får jätteunderskott och tvingas skärna ned mer än övriga. (Att få hjälp med ett ärende kostar 2000 kr initialt, därefter ytterligare 1000 kr om det ska slitas upp en rättslig nivå exempelvis från länsrätt till kammarrätt.) Vanliga människor behöver ej handikappersättning, LSS assistens/ledsagning, riksfärdtjänst, hemtjänst, temperaturnormalisering, KBH osv. och har heller ej behov av att överklaga felaktiga avslagsbeslut och kriga juridiskt för att försöka få skälig beslutsändring. Cederholm är icke juridiskt kunnig och skriver långsamt och borde ägna tiden åt vila och rehab istället för överklagande i uttröttande omfattning. Därav merkostnad. (Fler fakturor kan inges om så krävs.)

Bilagor 19 (2 sidor) – Beslutsmeddelande 2003-02-07 samt bilaga om hur boendeformer olikbehandlas från KBH handläggare Ann-Louise Nissfolk, beställarenheten för omsorg om funktionshindrade, Maria Gamla stans stadsdelsförvalting
Till styrkande att Cederholm fått avslag på sin KBH-ansökan för att hans boende omvandlats till bostadsrätt. KBH är väsentligt lägre om man har bostadsrätt än hyresrätt, den faktiska boendekostnaden beaktas ej heller. Beslutet av kommunfullmäktige är för övrigt lagstridigt eftersom det enligt annan dom i Länsrätten strider mot den sk. likställighetsprincipen. – boendeformer får ej särbehandlas beroende på vilken sorts upplåtelseform det råkar vara osv. Oavsett detta är det ostridigt att Cederholm ej får KBH varför merkostnad för boende föreligger därför att Cederholms sjukdom medför behov av att bo större i sig (annars hade han kunnat rätta mun efter matsäck och bo i en liten etta), utrymme krävs för ADL , taklyft, manöverrum för rullstol i alla rum, utrymme för gåträning med rollator, plats för tre skrymmande träningsmaskiner inkl häri nämnd Motomed samt gåbord. KBH täcker alltså ej merkostnaderna. Det skiljs på folk och folk, man får olika KBH peng för samma faktiska månatliga boendekokstnad beroende på om man har hyresrätt eller bostadsrätt, vilket inte är fallet i många andra kommuner. Om kommunen eller försäkringskassan tror sig kunna trolla fram en enligt Cederholm likvärdigt anpassad minst lika stor hyresrätt innanför tullarna flyttar Cederholm direkt för att därmed få KBH givet totalt sett lägre faktisk månatlig boendekostnad. Försäkringskassan – som ju ska tillse att (kostnads)skillnader mellan olika kommuner utjämnas - borde alltså erkänna Cederholms boendemerkostnader.

Bilaga 20 (2 sidor) Fakturor april-september 2004 från Cederholm bostadsrättsförening
Till styrkande att Cederholms hyra till bostadsrättsföreningen stigit med 20% fr.o.m. juli 2004 (läs: kraftigt ändrade förhållanden).

Bilaga 21 – Faktura från Stadshypotek
Till styrkande att Cederholms faktiska månatliga boendekostnad (månatlig amortering till bank+bostadsrättsföreningen) är ca 5 950 kr (varav merkostnad för nödvändigt bredband 400 kr).

Bilaga 22 (4 sidor) – intyg tandvårdsstöd 2005-02-04 samt tandvårdskvitto 2004-08-30
Till styrkande att Cederholm har betydande handikapprelaterade årliga tandkostnader, men först nu nyligen fått sådant intyg om tandvårdsstöd som han borde fått för flera år sedan men pga försumligt felagerande av dåvarande biståndshandläggare Kajsa Lindahl inte ens informerats om existerade.

Bilaga 23 – Intyg 2005-02-14 från (för Cederholm nye) biståndshandläggare Stephen Paul, beställarenheten för omsorg om funktionshindrade, Maria Gamla stans stadsdelsförvaltning.
Till styrkande att Cederholm haft merkostnader för tandvård och ej varit informerad/medveten (läs: att biståndshandläggare Kajsa Lindahl brustit i sin lagstadgade informationsplikt) om att han haft rätt till tandvård (och massa annat vilket Cederholm dags datum ännu ej är insatt i) enligt LSS ända sedan 2002-06-18. Alla med förmåga till logiskt tänkande förstår att Cederholm ej varit informerad om sin rätt till hjälp med betalning av flera olika (följd)behandlingar till följd av de av handikappet orsakade utslagna tre främre tänderna. Hade han varit informerad, hade han ju ej själv bekostat nämnt åtgärdande (flera insatser) under nämnd period! Cederholm önskar vidare att biståndshandläggarna själva ska pröva samtliga tillämpliga (LSS) rättigheter varje gång (vilket NHR:s Pia Laurell enl.intyg nedan, Bosse råd stöd och kunskapscenter mfl anser att de är skyldiga att göra enligt LSS lagen), inte att Cederholm ska behöva på eget initiativ (ovetandes om sina rättigheter) läsa in sig på lagen! Först i början av 2005 fick Cederholm tack vare personal på Bosse reda på att LSS har flera andra möjliga rättigheter utöver ledsagning och assistens. En till är tydligen viss tandvård/tandrelaterat, det lär finnas mer men Cederholm har ännu ej orkat söka upp vad det är och ansöka därom. Korrekt förfarande borde vara tvärtom, Cederholm ska alltså få sina rättigheter prövade ’automatiskt’!

ASSISTENS
Bilaga 24 – utredning enligt LSS 2002-06-06 från biståndshandläggare Jenny Wilhelmsson, Maria Gamla stan Stadsdelsförvaltning Handikappomsorg.
Till styrkande att Cederholm sannolikt senast i februari 2002 sökt få assistens enligt LSS (eftersom ADL utredning gjorts 2002-04-29 av arbetsterapeut Monica Skoglund och beaktandes sedvanlig väntetid) för att få hjälp med bl.a. löpande riktig rehab för att åtminstone bibehålla de fina motoriska resultat som uppnåtts på rehabkursen i Frösundas regi (se ovan) SAMT att få hjälp med bl.a. morgonbestyren för att på sikt kunna återgå i arbete. Ansökan avslogs trots att det på sidan 2 i utredningen står ”Enligt ADL-status klarar Peter mycket själv, men med stor möda. Arbetsterapeut uppger att Peter utför mycket och anpassar sig över sin förmåga. Den tidsåtgång som är för Peter att utföra sina morgonbestyr är orimliga. Det kräver även mycket kraft av honom. Enligt arbetsterapeut skulle Peter vara behov av mer hjälp än vad han idag har.” Tycker någon att detta är den ”goda och med friska människor likvärdiga livskvalitet” mm om jämlikhet för alla som LSS Lagen stipulerar för Cederholm (vars LSS kretstillhöriget redan vid avslagstillfället 2002 var etablerad eftersom ledsagning enligt LSS beviljades samtidigt som ifrågavarande utredning om LSS assistens)?!?!?!?!?!?!?!?!?

Bilaga 25 – ADL-utredning 2002-04-29 av arbetsterapeut Monica Skoglund, Zinkensdamms dagliga verksamhet.
Till styrkande av uppkomna merkostnader för Cederholm ty omöjligt återgå i arbete pga orimligt lång tid för morgonbestyr och flertalet andra grundläggande behov. På sidan 3 (bifogas om så krävs, ej med i försök att ej öka antalet papper ännu mer) står även att ”mycket av tiden går åt till att sköta hygien och påklädning”. Dvs. redan 2002 var hjälp med flertalet grundläggande behov nödvändig. Hjälpbehovet och merkostnaderna ökar ju av lätt insedda skäl ju mer tiden rinner iväg innan skälig hjälp fås med assistens och riktig rehab! Och rehabhandläggaren Margareta Helander på Försäkringskassan var gång på gång under flera års tid från 2002 informerad om behovet av assistens och rehab mm) och ombedd att hjälpa med detta ”eftersom det rimligen även borde ligga i hennes intresse att jag snaras bereds möjlighet att återgå i arbete”; email och faxbevisning kan inges om så krävs. Men Helander har genomgående vägrat hjälpa till, ej heller informerat om att det finns något som heter ’LASS’ och att jag borde ansöka om det hos Försäkringskassan. Helander har bara ältat mantrat ”du har varit sjukskriven för länge” samt anfört att ”Försäkringskassan i Stockholm bara sysslar med arbetsrehab” (men någon arbetsrehab har jag aldrig fått trots bön om sådan flera gånger, Helander har nekat med motivet att de har köpstopp...) Så är verkligheten i dagens Sverige! Köpstopp, ingen rehab, ingen LSS assistens, ingen info ens om LASS. Tycker någon på allvar att det är konstigt att vi är sjukast (läs: har högst sjukskrivningar och förtidspensioneringar?! En sjukt sjuk sjukvård! Ska vi alla behöva göra som Göran Persson (s) & Co – anlita privata Sophiahemmet och gräddfila oss före i kön?

Bilaga 26 – Email 2005-03-04 från tillfällig enhetschef Kjell Carlsson, handikappomsorgen Maria Gamla stan Stadsdelsförvaltning.
Till styrkande att Cederholms merkostnader ökat som en lätt insedd följd av att hemtjänsten oskäligt försämrades utan medicinsk grund fr.o.m. maj 2003 t.o.m. åtminstone mars 2005 av dåvarande biståndshandläggare Kajsa Lindahl (yxades ned med 2/3 till 1/3! – verkliga skälet är budgetproblem p.g.a. stadsdelsnämndernas existens; resulterande i odemokratiskt olika behandling av liknande behov beroende på var i Stockholm man råkar bo) OCH till styrkande att Cederholms LSS assistens begäran avslogs redan våren 2002 av dåvarande biståndshandläggare Jenny Wilhelmsson även om beviljandet ökade jämfört med tidigare beslut efter av Wilhelmsson initierad ADL utredning (mer papper finns på begäran för bevisning om så krävs).

Bilaga 27 – Email 2003-06-26 från Peter Cederholm till enhetschef Claes Lagergren, Handikappomsorg, Maria Gamla stan Stadsdelsförvaltning.
Till styrkande av Cederholm redan juni 2003 bad få byta bort biståndshandläggare Lindahl (vilket förvägrades ända till februari 2005 då ny enhetschef Carlsson tog över efter Lagergren...) OCH uppkomna merkostnader till följd av att Cederholm ånyo redan 2003-06-26 kommunicerat till förvaltningen att han önskar och behöver LSS assistens (utöver att han sökt LSS assistens redan i början av 2002 – se bilaga 24) (”sliter ut kroppen i förtid” enligt arbetsterapeut som gjort ADL utredning 2002-04-29) men mars 2005 fortfarande ej erhållit sådan SAMT att Cederholm även sommaren 2003 förvägrades transport av den motomed han hyrt dyrt (läs: fick beskosta transport utan kommunens hjälp även då).

Bilaga 28 – Email 2003-08-08 från handikappombudsman Pia Laurell, Neurologiskt handikappades riksförbund
Till styrkande av uppkomna merkostnader till följd av att biståndhandläggare Kajsa Lindahls beslut våren 2003 om till 1/3 nedyxad hemtjänst (se ovan) är diskriminerande lagstridig (Har föranlett Cederholm att i ca 2 år ha alldeles för lite assistens vilket både förhindrat riktig rehab samt orsakat väsentliga merkostnader). OCH till styrkande att Cederholm bort få LSS assistens utrett ’automatiskt’ våren 2003. OCH till styrkande att Cederholm direkt därefter skriftligen ytterligare tydliggjorde sin självklara önskan om LSS assistens (fler papper till bevisning kan inges om så krävs, inklusive överklagan av Lindahls nedyxningsbeslut till Länstyrelsen.) I brev 2005-01-07 från dåvarande enhetschef Claes Lagergren, beställarenheten för omsorg om funktionshindrade och äldre vid Maria Gamla stans stadsdelsförvaltning, står det ”Av Din muntliga anmälan till Länsstyrelsen den 18 november 2003 framgår att Du anser att Din ansökan om bistånd bör prövas enligt LSS. Förvaltningen fick senare kännedom om detta i samband med att Länsstyrelsen begärde in ett yttrande med anledning av Din anmälan.” Dvs. förvaltningen ljuger bort det faktum att de långt tidigare känt till detta, både våren 2002 enligt bilaga 24 ovan samt 2003-06-26 jämte bilaga 27 ovan samt även 2003-08-14 enligt bilaga 29 nedan) men erkänner att 1.) de fått reda på att jag givetvis ville ha LSS prövning åtminstone senhösten 2003 2.) de ej läst mitt överklagande av Lindahls beslut våren 2003 med tilläggsskrivelser sommaren 2003 där nämnd önskan framgår; nämnd bilaga 29 nedan 3.) de ej håller med NHR, Bosse råd och stöd m.fl. om att de bort pröva rätt till LSS assistens även våren 2003 trots att kretstillhörighet (ledsagning) enligt LSS 3 redan tidigare etablerats I samma brev framgår även ånyo att jag förvägras byta bort biståndshandläggaren Lindahl (som jag av lätt insedda skäl saknat förtroende för och sökt byta sedan hon nedyxade min hemtjänst med 2/ 3 till 1/3 våren 2003). Vidare framgår det att Stockholms stad saknar någon som granskar om individer med funktionshinder diskrimineras genom stadens myndighetsutövning!

Bilaga 29 – fax 2003-08-14 från Peter Cederholm gällande mål i Länsrätten mot biståndshandläggare Kajsa Lindahl, handikappomsorgen Maria Gamla stan Stadsdelsförvaltning.
Till styrkande att Cederholms i augusti 2003 ånyo explicit begärde utredning av LSS assistens. Att sådan ej erhållits ens dags datum har av lätt insedda skäl medfört väsentliga merkostnader.

Bilaga 30 – brev 2005-01-13 från biståndshandläggare Kajsa Lindahl, handikappomsorgen Maria Gamla stan Stadsdelsförvaltning.
Till styrkande att Cederholms i januari 2005 fortfarande ej fått byta biståndshandläggare (endast fått en biträdande) OCH till styrkande att Cederholm fortfarande ej fått skälig assistens eller ens skälig hemtjänst. (Bilagan är det första brevet Cederholm erhållit om förfrågan om möte för LSS assistens utredning sedan Cederholms hemstjänst långt mer än halverades våren 2003 utan påvisande av förbättring av Kajsa Lindahl.)

SAMMANFATTNING OVAN INTYG GÄLLANDE ASSISTENS: Alla med förmåga till empati eller åtminstone innehavandes logisk tankeförmåga inser att Cederholm haft betydande merkostnader och åtminstone bör ha full handikappersättning, och omöjligen kan återgå i arbete förrän han fått hjälp med sina grundläggande behov via den LSS assistens han felaktigt nekats trots aktiva ansökningar styrkta av därtill styrkande ADL-utredning fr.o.m. våren 2002 och därefter flera gånger per år. Att merkostnaderna ökar och livskvaliteten bryts ned av den långbänk som förevarit.


AVSLUTNING
Bilaga 31 – Tidningsartikel nr 6 slutet 2004, NHR föreningsnytt ”Nu är botten nådd!”
Till styrkande att Cederholm (och andra handikappade) haft ökade merkostnader och sänkt livskvalitet under 2003 och 2004 eftersom det skärs ned rejält på områden som betyder mest som rehabilitiering och hjälpmedel. Och om någon tror att samhällskostnaderna minskar med långbänkande av att i snart 7 år varken ge för återgång i arbete nödvändig assistens eller rehab, ja då borde de öva upp sin tankeförmåga. Igår!
Reflektion: Långbänkandet är till följd av att kakan krymper eftersom politiken som förs skrämmer bort dem som kunde ordnat kakväxt. Och att man inte ens gör som med Robertsfors hälsoförbund.
För det är väl inte så att Sveriges påstådda tillväxt de sista åren kombinerat med världshögsta skatter och utsugningsskatt (vanligen felaktigt kallad ’utjämningsskatt’) skapat kakväxt (läs: riktig tillväxt) - det skulle ju isåfall innebära att de ansvariga rödgröna politikerna av ren djävulskap försämrar för oss funktionshindrade (och nekar offentliganställda skäligt höga löner)! Och så kan det ju inte vara, eller? Den frågan lämnas obesvarad.

STOCKHOLM 2003-05-20

YTTERST BRÅDSKANDE

TILL: Margareta Helander, Försäkringskassan
Läkare Gunnar Rosenhamer, Södra Stockholms Sjukvårdsområde, Landstinget
Marita Hasselvik, Södra Stockholms Sjukvårdsområde, Landstinget
Kajsa Lindahl, biståndshandläggare, Stockholms Stad
Leg. Sjukgymnast Nina Yggström, Ekens sjukgymnastik
Arbetsterapeut Anne Pedersen, Ekens arbetsterapi
AFA
KOPIA: Överläkare Åke Sidén, neurologen Huddinge Sjukhus
Kurator Margareta Klaman, Huddinge Sjukhus


”Man måste vara frisk för att vara sjuk.”

”Är man sjuk blir man allt sjukare av att försöka bli friskare.”

Tänk dig in i följande situation:
”Du gillar Sverige, dess natur, människor samt det faktum att välfärden, inklusive sjukvården, är världsbäst. Ingen, oavsett inkomst, ska behöva vara fattig eller sjuk. Sverige är bäst och mest jämlikt helt enkelt, inte minst tack vare de duktiga styrande politikerna och deras rättvisepolitik – det har du själv sett på TV nyheterna varje dag i hela ditt liv.
Du har alltid sportat på amatörnivå (fotboll i ett av MFF:s sämre juniorlag, tennis, golf, kung fu, karate, tagit PADI dykcertifikat, amerikansk fotboll på High School i USA mm). Du har varit ovig, men hyfsat medelmåttig i detta, och uppskattat sportandet mycket.
Du är snart 21 år, har läst ett år på Lunds tekniska högskola, börjat märka vissa ”fysiska märkligheter” på tennisbanan och rycker sedermera in för att utföra din militärtjänstgöring i 15 månader (för att utbildas till stridsvagnsplutonschef). Skön omväxling mot alla års studier, tänker du. Men efter några dagar i fält viker sig dina ben under dig då ni springer med packning. Inte en utan två gånger. Åter vid regementet kommenderas du till sjukan, och en längre undersökning påbörjas. Du tvingas välja mellan omplacering (”jättebra underättelsetjänst i bergrum där dina fina psyk- och intelligensvärden bättre tas tillvara än om du pangar ute i naturen”) eller frisedel. Du vill antingen ”panga loss i stridsvagnar” eller fortsätta studierna. De ger dig frisedel.
Du är nu 21 år fyllda höstterminen börjar i Lund. Nu börjar också ett år av läkarundersökningar. Din balans blir samtidigt snabbt sämre, exempelvis slinter du med foten på cykelpedalen och ramlar. Efter några månaders (för dig) oändligt långsamma utredningar (köa – läkarträff – remiss – vänta – kallelse – vänta – test – remissvar – vänta på tid för läkarträff – läkarträff där remissvar gås igenom – ny remiss – köa – test … osv om igen en test åt gången, inga parallella förfrågningar här inte!) säger läkarna att du ”nog” har neurologsjukdomen ”Friedriech’s Ataxi - FA”.
Du är rädd därför att balansen blir allt sämre trots att du provar all möjlig sjukgymnastik, och kräver att få en skriftlig diagnos undertecknad av läkarna. Det vägrar de (!) eftersom ”det kan vara massa andra saker också”. Vad då för andra saker och är de behandlingsbara, undrar du. Vissa är i olika grad, till skillnad mot FA, behandlingsbara, blir svaret. Du önskar då att man utreder de andra sakerna snabbt och parallellt (snarare än det långsamma ”en-åt-gången-i-snigelfart-förfarande” du hittills upplevt). Nya utredningar påbörjas, men du måste acceptera ”en-åt-gången-i-snigelfart-förfarandet”.
Det hela är mycket jobbigt, ibland har du börjat snubbla till lite över dina egna fötter, studierna blir kraftigt lidande. Snigelfartsutredandet får dig att mer och mer känna dig som om du levde i den ovisst gråa och hopplösa värld Kafka beskriver i sin bok Processen.
Du börjar fundera på andra lösningar, men dina föräldrar tycker (precis som du gjort fram tills för ett tag sedan) att Sveriges sjukvård är världsledande. Marv, din amerikanske släkting, tycker du ska åka till ett av världens bästa sjukhus, Mayo Clinic i USA. Men, du har ju själv sett på TV att bara de rika får hyfsad vård i USA, och dina föräldrar menar att ”vården du får i Sverige är världsledande och tillräckligt snabb, och tänk på Sveriges unikt höga skatt vi betalat i alla år!”. Marv berättar att Mayo bara tar betalt efter individens betalningsförmåga. Du tror inte på detta (pga nämnd TV uppfostran), men börjar bli desperat; tänker tankar om att ”livet är kort”.
SNABBSPOLNING FRAMÅT ??
Sommaren 1992 befinner du dig vid Mayo Clinic i USA, tillsammans med Marv och hans fru. Du har du sålt av aktier (som du för många många år sedan haft förmånen att få av föräldrarna) och frigjort de pengar Mayo anser att du behöver betala. Detta gjorde du i stark konflikt med föräldrarna, som även är förbannade för att du inte först kan vänta flera månader och åka till en expert på FA i London. De förstår inte alls ”din otålighet” och än mindre skillnaden mellan London FA experten och Mayo Clinic besöket (Mayo kan, till skillnad från London alternativet, tillfredsställa behovet att snabbt utesluta andra möjliga diagnoser, att snabbt testa ALLT som går att testa på människokroppen, och få en komplett utvärdering, en oberoende ’second opinion’ baserad på nämnda kompletta tester). (Drygt 10 år senare kommer föräldrarna att mena på att du hade haft möjligheten att – efter ”några månaders väntan” träffa FA experten i London och sedan, ”kanske”, åkt till Mayo Clinic också. Det är dock ej så du minns att de resonerade, samt att du höll på att bli ”Kafka-tokig” av blotta tanken på att vänta ytterligare flera månader och då ej heller få utfört nämnda tester. Nu åter till sommaren 1992 och Mayo Clinic.)
På en dryg vecka, från ca kl 8-20 var dag, får du genomgå alla möjliga tester, analyser och utvärderingar. Därefter får du en skriftlig diagnos på att du har FA, utfärdad av chefsneurologen Dr Wilner. De tror att man inom 10 år har ”klonat FA genen” och att det kommer en bromsmedicin ett tag senare. De känner ej till något som hjälper (medicin, träning eller så) mer än att stretching möjligen kan fördröja det negativa sjukdomsförloppet. Du får lära dig ett strechingprogram vid deras rehabavdelning. Sen får du åka hem. Tid vid Mayo Clinic: en dryg vecka.
SNABBSPOLNING FRAMÅT ??
Det är hösten 1993. Du har gjort en passionerad omstart i livet, och det på flera plan. Du har börjat om studierna (bytt till Ekonomlinjen) och deltar i ekonomernas spex (se http://www.cederholm.net/c_me_live.htm ). Du har funnit lugn och styrka i tryggheten i att ha uteslutit andra diagnoser, att ha fått en skriftlig diagnos. Dessutom från en läkare som du vet – enligt nämnd TV fostran - du kan stämma på ”hutlösa mångmiljonbelopp” om diagnosen skulle visa sig vara fel; det stärker din tro på diagnosen eftersom du inbillar dig att läkarna därmed (p g a potentiellt kostsam juridisk process) blir mer motiverade att jobba mer noggrant och att i alla fall testa mer innan de uttalar sig.
Du tänker samtidigt att - ”jag hade nog otur i min ’svenska snigelfartsutredning’, långsamheten berodde nog även på diagnosen FA:s ovanlighet. Svensk sjukvård är säkert snabb och bra i alla fall om man till exempel bryter benet!”
SNABBSPOLNING FRAMÅT ??
Äntligen! Det har nu blivit sommaren 1996. Läkare utomlands har lyckats ”klona FA genen”, och man kan nu äntligen börja forska på medicinering! Styrkt av detta bokar du tid för att träffa FA experten vid Karolinska Institutet/Sjukhuset (som du p g a nämnd TV uppfostran tror är världsledande på det mesta). Efter åtskilliga månaders väntetid, får du äntligen träffa denna expert. Men – ve och fasa! – hon känner ej ens till att FA genen klonats, trots att det gått ca sex (6) månader sedan det skett!!! Du tänker konstiga tankar om ”TV indoktrinering i politiska syften à la Sovjetunionen”. Nåväl, du är civilekonom och jobbar sedan en tid på Öhrlings Coopers & Lybrand som managementkonsult. FA försämringen har tvingat dig gå med kryckor sedan ca ett halvår. Du har tränat hårt, inklusive varit dagpatient vid Orup i Skåne, provat flera olika sjukgymnaster. Inget hjälper, du blir långsamt men säkert sämre och sämre. Efter tjat från bekanta bestämmer du dig för att prova medicinsk QiGong hos Mediqi Akademien (www.mediqiakademien.se).
SNABBSPOLNING FRAMÅT ??
Nu är det september 1998. Jobbet går bra, du precis fått en seriös artikel publicerad (se http://www.cederholm.net /Balans_article.htm), har stimulerande arbetsuppgifter och bra lön (vilket gynnar alla – ju högre lön desto mer betalar du i skatt, och då växer kakan så att även de svaga får mer). Dina arbetskamrater kommenterar spontant att du går mycket bättre med kryckorna; snabbare och ramlar inte längre! Du, som från början satt på en stol och gjorde all QiGong, kan nu stå upp helt utan stöd och göra fler och fler av övningarna! Det beror främst på daglig träning av medicinsk QiGong före jobbet, och även på att du september 1997 bodde en månad hos en QiGongmästare i Kina, där du lärt dig mer och fått behandlingar (örtmedicin, qigong-healing, kinesisk tuina massage, kinesisk akupunktur, påtvingad vila efter varje måltid, kommenderad gångträning med kryckor mm) och lärde dig gå med kryckor i vanliga lågskor, till skillnad mot de Timberland kängor du alltid använde tidigare. Den 17 september 1998, då du går med kryckor i korridoren på jobbet, blir du påsprungen av en kollega på jobbet (som tittar bakåt men springer framåt). Ni ramlar. Illa. All tyngd kommer på ditt vänstra ben. Foten åt ett håll. Benet åt det andra. PANG! AJ SOM F-NNNN!!! Du bryter benet strax ovanför fotleden. Spiralfraktur med splitter. Ambulans till (då statliga) S:t Göran. Du blir lovad - eftersom FA är en så ovanlig diagnos som dessutom varierar mycket från fall till fall - att vara med vid läkarmöte om hur ”riktig” behandling (efter den akutgipsning som skett dagen före) ska ske. Mötet hålls utan att du får närvara. Läkaren tar kryckorna. Han säger att du nu måste sitta i rullstol med benet rakt ut. Gipset är jättesnett. Så snett att Frösundas personal (dit du skickas på dagträning innan du får stödja på benet och ej kan träna på ett meningsfullt sätt; NB: deras personal har omfattande, troligen väsentligt mer omfattande, erfarenhet av då människor med olika neurologiska sjukdomar drabbas av frakturer) klagar direkt och kräver att läkarna omgående gör om ingreppet, så att du slipper drabbas av det du de facto kommer att drabbas av (trefaldig kraftig felläkning – horisontell 40 gradig utåtrotation, vertikal felvinkling samt att benet blivit drygt två cm kortare). Men läkarna vägrar, och hävdar dessutom senare när benet läkt fel rejält, och du vill bryta upp det och vrida det rätt att:”kom inte och prata om omoperation, du får lära dig leva med det här i resten av ditt liv!”.
SNABBSPOLNING FRAMÅT ??
ÄNTLIGEN! Ungefär ett par år senare kommer så en bromsmedicin mot FA. Analogt med när FA genen klonades, känner du (tack vare Internet) till detta långt före läkarna (som vanligt alltså), och får under ett års tid köpa den själv dyrt från utlandet. Den heter Idebenone och är fritt läkemedel mot FA i hela EU utom Sverige (där väl kakan är för liten och krymper för mycket för att satsa på detta precis som det inte heller satsas på t ex Viagra). I Sverige får du därför krångla med tungrott licensmedicinförfarande (du har varit utan medicin flera perioder beroende på Apotekets snigelfartsrutiner – några alternativa vägar finns heller ej att tillgå, enär de har monopol!). I Sverige får du därför även betala speciell läkemedelsegenavgift om 1800 kr varje gång du påbörjar en ny receptperiod.
SNABBSPOLNING FRAMÅT ??
Nu är det februari 2002. Du har, av en slump, fått reda på att det finns något som heter ”medicinsk rehabilitering”, och att du har rätt därtill. Du är för första gången sedan benbrottstiden sjukskriven 100%, och har precis avslutat Frösundas kombikurs. Där fick du på knappt tre veckors tuff träning (tre pass per dag – styrka, kondis, sjukgymnastik inkl. gångträning, hård träning är bra för ALLA enligt Mullback Institutet/Move&Walk/Akleja neurosjukgymnastik som refererar till modern praxis inom neurosjukgymnastisken) + egen QiGongträning 06.00 var morgon) stor mätbar motorisk förbättring både vad gäller sträcka du kan gå med rollator, kondis samt tid på vilken du kan rulla en kilometer med rullstol. Nu åter hemma försöker du få till stånd en löpande rehabilitering så du i alla fall kan vidmakthålla den nivå du tränat upp dig till. Trots massiva försök (du ordnar läkarintyg på att det behövs, kontaktar alla möjliga sjukgymnaster och andra experter) att få hjälp att träna hemma på din dyrinköpta Nordic Track Elliptiska Cross Training maskin (ECT), eller att få pengar till att med personlig tränare på riktigt gym utföra det program som av NHR rekommenderad expert på FA rehab (Akleja neurosjukgymnast) förskriver, får du nobben! Inga argument fungerar, inte ens de pengamässsiga som ”om jag går till sjukgymnast kostar det skattebetalarna ca 600-800 kr per 40 min med en (1) person. Och då har de ej alls den utrustning jag behöver (riktigt gym, ECT maskin etc). Om jag istället går till ett riktigt gym med ECT maskin, kostar det bara skattebetalarna 400-450 kr och då får jag för mig av experter rekommenderad träning i inte bara 40 minuter utan en hel timme och på mitt snälla gym ställer de då upp med två (2) personer!”. Som följd därav (kalla handen) går tiden utan att du får relevant löpande träning, och den fina form du var i efter nämnd kombikurs avtar. Du är tillbaks i behovet att ha hjälp av två (2) personer då du ECT tränar. Ibland, när du känner dig riktigt desperat, försöker du av ren självbevarelsedrift (du tröttnar på stillasittandets förruttnelse av gångförmågan) träna själv på ECT maskinen hemma. Oftast ramlar du då illa, men har turen att ej bryta något.
Du får av en slump reda på att det finns något som heter personlig assistans och LSS. Du ansöker härom, och blir beviljad LSS3 sommaren 2002.Du ringer runt, men ingen leverantör har personal redo att börja hjälpa dig (vissa åtar sig heller ej uppdrag där man ej beviljats assistans på heltid, vilket ej skett i ditt fall), utan en anställningsprocess påbörjas. En process som mot slutet av 2002 fortarande ej resulterat i någon anställts. Ingen träningshjälp till dig trots massiva insatser (bl a har du kontaktat samtliga svenska neurorehabställen inkl. Humlegården och Valjeviken, och pratat med de fåtal som haft FA patienter. Inga större framgångar, men ingen har varken haft bromsmedicinen, kört QiGong eller provat eller ens hört talas om ECT träning, och än mindre allt samtidigt!!!)
Då du ånyo även nekats att få bidrag att träna på riktigt gym/ECT, anhåller du i sista stund om att få delta i samma bra kombikurs en gång till. Samtidigt med detta får du en skrift från din kurator där det bl a står om dina rättigheter till medicinsk rehab. ”Tänk om jag vetat detta för några år sen då jag var i bättre form, då hade jag varit tillbaks på kryckorna för länge sen med kombination av rehab och bromsmedicinen!”, tänker du.
Positivt är nu att du har löften om att den bra assistent som förklarat sig villig att börja jobba kommer att ge dig löpande träning då du kommer åter från kombikursen i februari 2003. Nu verkar det ordna upp sig till slut! Då du är åter från kombikursen är du i jättebra form; kan gå ca 60m med rollator (från 5-10 meter i början), du rullar kilometern ca 2,5 minuter snabbare osv. Men, ve och fasa! LSS-tjejen som skulle börja har fått andra planer. Du vräker då ut förfrågningar till samtliga leverantörer av LSS/assistens (du dammsuger handikapptidningar, får lista av kommunen etc). I April kommer du överens med en leverantör, men nuvarande kommunala hemtjänst (som av försäkringsskäl ej får hjälpa dig träna alls, och har policys som direkt förhindrar handikappade att arbeta! – man måste vara hemma själv då de arbetar och de vägrar ens försöka ge dig samma person(er) varje gång; vidare gör de ett dåligt jobb – se exemplet med bifogad dammsugarhistoria, de tar dyra ylletröjor utan ditt tillstånd och maskintvättar och krymper till oanvändbarhet men vägrar ersätta dig ekonomiskt!) har sedvanlig uppsägningstid, så i maj börjar det du hoppats och trott skulle börjat redan i februari. Tre månader för sent. Problemet är nu att du, beroende på fördröjningen, ånyo behöver hjälp av två personer för ECT träningen. Du testar ändå med en van LSS assistent, men ni ramlar illa. Och då det ej står i ditt LSS beslut att du ska ha två samtidigt, kan du ej få det. Tillbaks på ruta ett!
Ditt mål är detsamma som det varit länge: att snarast få den medicinska rehab du har rätt till, satsa 6 månader på den fullt ut, och därefter börja jobba – först 25%, sen 50%, 75% och på sikt 100%. Samhället ser helt annorlunda på dig när du sitter i rullstol än går med kryckor. Eftersom knappt tre veckors intensivträning med rätt utrustning – riktigt gym, ECT maskin mm - (nämnda kombikurser) de facto ger så stor effekt, är du besluten att köra liknande satsning under 6 månader (läs: den löpande rehab du är berättigad till men aldrig fått.)
Du har i många år haft och flitigt kört den roliga tjänstebil du köpte ut från din arbetsgivare Öhrlings. Denna tvingades du av ekonomiska skäl sälja i augusti 2002. Du hade tänkt köpa en extremt billig rishög för att kunna ta dig från A till B på ett smidigt sätt, men har ej hunnit eftersom mer tid och kraft än du egentligen har går åt till att försöka få din lagstadgade rätt till medicinsk rehab. Du blir sjukare av att försöka bli frisk. -”Tänk om jag inte brutit benet, då hade jag haft råd att ha kvar bilen och Försäkringskassan hade ej återkrävt bilstödet (eftersom jag ej hunnit köpa ny bil) eller hotat dra in handikappersättningen(om det vill sig illa även retroaktivt) som tydligen delvis grundades på bilkostnader men absolut inte täcker träningskostnader eller inköp av träningsutrustning”, tänker du.
Du har en hemsida – www.cederholm.net som senast uppdaterades i början av 2003, CV:t i augusti 2002 - där du försöker marknadsföra dig, eftersom du hoppas ha fått lagstadgad löpande medicinsk rehab på plats före slutet av år 2003, och alltså börja arbeta någon gång under andra halvåret 2003 eller i alla fall förhoppningsvis i början av 2004! Givetvis nämner du ej ordet ”sjukskriven” på hemsidan – vilken arbetsgivare ”tänder” på det?
Försäkringskassan, utöver andra, har du tidigare bett om hjälp med medicinsk rehab men nekats eftersom de i Stockholm – till skillnad mot många andra Försäkringskassor i Sverige och utomlands, och i strid mot all rådande expertis – fått för sig att det saknas samband mellan kroppen och knoppen; de lägger noll (0) kronor på medicinsk rehabilitering. Du tänker att de säkert lyckats bättre med att få sjukskrivna i arbete om de inte hänvisade ALL medicinsk rehab till (Kommun och) Landsting, vilka ej har erforderliga resurser att leverera lagstadgad medicinsk rehab, eftersom kakan krymper. Detta anser du beror på att företagandet skräms iväg av de politiker som de facto bestämt i Sverige i 61 av de senaste 70 åren och därmed ostridigt bär ansvaret för att Sverige, enligt dig på grund av världens högsta skatter, har världens sjukaste medborgare – högst sjukskrivningstal. Sjukast av alla är de anställda i den sjuka sjukvården – de har mycket högre sjukskrivningar än på andra arbetsplatser. Och, undrar du, hur ska vi andra bli friskare om de som ska bota oss är sjukare än på andra ställen? Detta röda system som ej ens har råd att ge sina Kommunalanställda en vettig peng kvar i plånboken efter det att skatten är dragen, i landet med både högst boendekostnader och högst livsmedelspriser i världen!. Du upphör inte att förvånas över att många av de statligt och kommunalt anställda fortsätter att rösta rött och skyller kak-krympande-krisen på det blå parti i vilket du aktiverat dig som fritidspolitiker för att försöka bidra till att kakan ska börja att växa (genom att sluta skrämma bort företagandet som ju de facto är det som trollar fram skattepengar!). ”Fem procent av kakan till de svaga blir mycket mer om kakan är stor och växer!”
Å ena sidan vägrar alltså Försäkringskassan Stockholm (som hade betydande budgetöverskott från icke-använda rehab pengar…) ge dig ett endaste öre i medicinsk rehab. Å andra sidan anser de sig ha rätt att anse att din medicinska rehab dröjer för länge; de antyder att det dryga år du nu varit 100% sjukskriven (och att du ej jobbat 100% efter benbrottet) är för lång tid, och vill förtidspensionera dig. De menar att det faktum att du lagt så mycket tid och kraft på att (än så länge förgäves) försöka få lagstadgad medicinsk rehab (löpande), tyder på att ”du lika väl kan jobba”. (Du hoppas dock att de, precis som flertalet som begrundar fakta, ska inse att du gör det av desperat överlevnadsinstinkt, och att du blir sjukare av ansträngningen i detta ditt försök att bli friskare!).

ÄNTLIGEN! I maj 2003 hittar du en maskin med vadstöd där du, trots tonus/spacticitet, kraftig trefalt felläkt ben samt vid cykling ihopslående knän, kan cykla! Helt själv och utan hjälp. Både fram och baklänges. Utöver att kunna cykla passivt kan du även cykla aktivt! Den heter MOTOmed viva2 och säljs tydligen över hela världen. Vad konstigt att ingen känt till den (eller ens vadstöd), du har ju i flera år frågat alla du kommit i kontakt med efter en maskin där du kan cykla! Du tänker på alla sjukgymnaster som förgäves försökt hjälpa dig cykla på deras motionccyklar. Dessutom får du reda på att Försäkringskassan i Tyskland (landet med fri tandvård och fri alternativmedicin/friskvård åt alla; se där något som aldrig nämns i Sveriges TV: ”trots”, ”på grund av” enligt dig, världens högsta skatt har vi långtifrån bäst välfärd eller levnadsstandard!) sedan 1998 ger neuropatienter (såna som du) denna MOTOmed gratis. Detta eftersom de dels har råd (kakan är större eftersom de ej skrämmer bort företagandet lika mycket som i Sverige), dels eftersom de även inser att samhället sparar pengar på att neuropatienter kan träna aktiv och passiv cykling dagligen hemma, och då dels slipper gå och cykla dagtid på institutioner, och dels håller sig friskare. Genom att ge bort MOTOmed cyklar ökar de alltså chansen att neuropatienter kommer i arbete – de kan ju bedriva en del av sin löpande träning hemma, före eller efter jobbet! Och detta – att få folk friskare och i arbete – borde ju vara vitsen med rehab; tänk så mycket snabbare min rehabilitering gått om någon tipsat mig om konceptet ”medicinsk rehab”, rätten därtill samt MOTOmed redan då gipset åkte av, tänker du! SLUT PÅ BERÄTTELSEN.

MOT BAKRUND AV DENNA SITUATION (och bifogat läkarintyg om träningsframgång och vikt av mer träning snabbt) gör jag alltså härmed ett försök att få allas hjälp att äntligen få till stånd en för mig fungerande (löpande) rehabilitering (kombination av ökad dos bromsmedicin, viss arbetsträning, ECT, MOTOmed, riktigt gym, medicinsk QiGong samt sängvila efter varje måltid), så att jag därefter kan återgå i arbete – på sikt 100%. Bifogar nedan en tabell med förslag härför:


Vem (såvitt jag förstår) Önskat resultat Färdigt Kommentar
Försäkringskassan Bevilja arbetsrehab genom medverkan i Founders Alliance (helst fullt medlemskap – då kan jag delta i flera träningsprogram och möten, annars den träning som börjar i juni) 27 maj 2003 mig tillhanda (jag måste anmäla mig senast 28 maj för att säkert komma med)

Försäkringskassan Informera vilka möjligheter de har att stå för min lön om jag ordnar anställning någonstans, samt om de kan ordna finansiell hjälp om jag t ex vill studera för att kunna bli politiker, eller om jag vill starta eget företag osv. Snarast, dock senast före september 2003. Planering och framför-hållning är viktigt för mig!
Försäkringskassan Inte förtidspensionera mig Förtidspensionering minskar – av lätt insedda och ovan nämnda skäl – min möjlighet att återgå i skäligt bra arbete. Om kassan anser det tar för lång tid att få min lagstadgade medicinska rehab, kan de ju hjälpa till att få till stånd sådan snabbare! Och jag har (förutom just då jag bröt benet) faktiskt bara varit 100% sjukskriven i drygt ett år.
Landstinget , annars annan (kommunen, AFA mfl?). Kanske kan Överläkare Åke Sidén och/eller arbetsterapeuten helt enkelt ordinera MOTOmeden, analogt med tillvägagångssättet i Tyskland! MOTOmed viva2 – betala inköp Snarast, dock helst före mitten av juni? I Tyskland bekostar ”Krankenkasse” sedan 1998 100% av köpesumman denna cykel som medger daglig såväl aktiv som passiv ben träning hemma (läs: man kan t ex träna efter jobbet på kvällen, d v s man kan både jobba och sköta löpande träning) för neuropatienter – inte har väl Sverige sämre (neuro)välfärd än Tyskland?!
Kommunen (bostads-anpassningen) Taklyft mm - så jag kan klara mer ADL inkl. träna hemma på min dyra egenfinansierade ECT maskin (och trappmaskin) Snarast Mitt tak (gips) behöver förstärkas (eller väggfästanordning typ slimline), varför bostadsanpassningen snarare än hjälpmedelcentralen torde beröras?
Kommunen (biståndshandläggare) Bevilja samma timmar SoL och LSS som förra året (som aldrig levererades) och dessutom låta mig vid behov ha två personer samtidigt, samt underlätta återgång i arbete genom att även uttrycka att samma person kommer nästan varje gång och att jag ej behöver vara hemma då hemtjänstsysslor utförs. Samt revidera beställningen till Finskt seniorboende i enlighet därmed. Snarast Jag behöver 2 personers hjälp för att komma upp i rullstolen om jag ramlat ned på golvet, samt behöver hjälp av 2 personer vid ECT träning.
Landstinget eller Kommunen Om ej nämnt beslut om SoL och LSS fattas, får samhället bekosta Personlig Träning på riktigt gym med ECT maskin (se ovan i berättelsen)
AFA Meddela mig hur de kan vara behjälpliga med mina önskemål; finansiellt samt i övrigt Snarast Kanske bekosta egenavgift bromsmedicin (1800 kr per receptomgång), egenavgift vid nämnda kombikurser (ca 2600kr per gång), MOTOmed finansiering, ev. tillsammans med Landstinget och/eller Försäkringskassan?


I förhoppning att nu äntligen få till stånd en avpassad (medicinsk) rehabilitering, så att det visas att jag hittills bara haft otur; och att Sverige har i alla fall hyfsad rehabilitering. I förhoppning att slippa bli sjukare av att ödsla flera dagar på att skriva sådana här brev.

”Man ska inte behöva bli sjukare för att man försöker bli frisk!”


Med vänlig hälsning

Peter Cederholm, [personnr borttaget]
[adress och tfn nr borttaget]

Referenser:
• http://www.motomed.de/schwedisch/start_schweden.html (Internetversion av Svensk produktbroschyr Reck MOTOmed)

Bilagor:
• Kommunens dammsugarfadäs (med bildbevis)
• Läkarintyg på vikten av att få träning (och styrkande av träningsframgångar hittills)
• ECT beskrivning


Separat postat:
• MOTOmed broschyrer till vissa av mottagarna
• Referenspaket MOTOmed till Gunnar Rosenhamer (kopia ur Tyska Försäkringskassans katalog, pressklipp, häfte med referenser från institutioner och brukare över hela världen mm)


BILAGA – kommunala hemtjänsten klarar ej ens av att hantera en dammsugare, de dammsuger vecka ut och månad in med dammsugare med en dammsugarpåse som blivit så sprängfull av skit att den spruckit och därför med skit murat igen filtret! Första gången nya hemtjänstleverantören (privat firma) är här märker de att dammsugaren ”suger dåligt”, och öppnar… Man frågar sig om mediebilden och de röda politikernas vackra ord stämmer (att kommunen skulle vara bättre än privat verksamhet på att bedriva verksamhet)…

Bilagorna kommer faxas till HO så fort diarienummer är upprättat och kan fås från mig personligen genom att skriva till p@lazybee.biz.

 

 

 

Rösta på mig. Om jag blir vald lovar jag att Du inte skall bli besviken. Jag kommer att ge järnet!

Jag svarar gärna på Dina frågor - skriv en rad till peter@cederholm.net. Jag lovar försöka svara inom ett dygn.

 

 <-- Stocholm by Helicopter from Wheelchair (City + Bromma + Hammarby Sjöstad)

[navigera] |  PRESS & MEDIA | MER OM MIG | PRIVAT | HEM   winnipeg apartments apartments LONDON  Stockholm Rental Apartments FREE Global Apartment Reviews FREE Peter Cederholm